Genom Europa

31/7, Alvesta. kl 12:17
Någon som går av tåget tar fel väska, en kvinna springer efter halvt hysterisk. "Kom tillbaka! Du tog fel väska! Hallåååååå!" Någon visslar. Händelsen fick ett lyckligt slut, mannen bad så mycket om ursäkt. Tips: Köp din resväska på ett udda ställe, risken blir mindre att någon har en likadan.

Tåg vs. Flyg.
Jag hade kunnat vara framme om fyra timmar. Istället har jag tre dagars resande framför mig.

12:41
Moster ringde för att önska mig lycka till. Hon hade gärna flugit ner några dagar men har för mycket jobb. Tänk, jag och moster i Marocko i en vecka, det hade kunnat bli hur grymt som helst. Jag tänker på min ursprungliga resrutt, mörka tankar kommer över mig. "Kan man avvika från sitt livsöde och dö oplanerat?" Nog med filosofi.

Jag sitter bredvid raggaemusiker. De ska på en spelning, sköna typer. Den ena med rutig skjorta och svarta solglas, snaggad och skägg. En annan har midjelånga rastaflätor och kepsen bakofram.

17:32, Köpenhamn
Efter en fika med en vän i Malmö och massa prat om allt hit och dit är jag i Köpenhamn. Jag har kommit ombord på nattåget som ska ta mig till Köln, jag delar hytt med en tjej från Kanada vad jag vet än.
Hytten är trång. Våningssängar, tre i höjd. Blå. Luktar svett. Tåget är liksom taget ur gamla filmer, galet långt och känns lite rostigt. Ni vet såna tåg som kör förbi en när man åker bil och det verkar som om det aldrig ska ta slut. Vagnarna bara fortsätter och fortsätter i en halv evighet.
De två understa bäddarna är formade som en soffa. Ryggstödet fälls upp till en säng, det är där, i mitten, som jag ska sova.

17:50
Klockan 6 i morgon ska vi vara framme i Köln, konduktören lovar att väcka mig i tid. Hon påminner lite om min gamla historielärare i Sydafrika, framstår lite bitsk och styv men i själva verket tror jag att hon är snäll och rolig. En amerikansk familj kommer på tåget. De är från Alabama. Jag trodde bara de hade den där hemska dialekten i filmer faktiskt. Överbevisad.

Det känns lite otäckt att tänka att just nu förstår jag alla språken som informationen sänds på i högtalarna, danska, tyska och engelska. I morgon kommer jag inte förstå någonting längre. Jag borde kanske ha lärt mig franska någon gång.
Där hemma och på många andra platser flyter vardagen på som vanligt. Några bråkar. Några går till arbetet. Några kommer hem. Jag åker till Marocko. Det känns lite overkligt.

Den amerikanska familjen har rest runt i Europa i en månad, nu är de på väg till Amsterdam för att flyga hem. Jag undrar vart deras nästa semestertur går. "Scandinavia, definately, we want to see more of Sweden and Norway, and Finland too." Svarade de så för att jag är svensk, eller för att de var ärliga?

21:00, Någonstans i Danmark
Amerikanerna har skaffat en till hytt, pappan stod inte ut med sängarna. "I'd rather sleep in a chair than in here" men barnen lämnas kvar i vår hytt.

1/8, Köln kl. 6:40
De få stunder jag sov på tåget gav ingen skönhetssömn, orolig för att missa väckningen och rädd för att trilla ur sängen vid de kraftiga inbromsningarna. Nu sitter jag utanför en mörk och mäktig katedral i Köln. Frukosten är precis avslutad på trappan upp till katedralen och nu väntar jag på att servicecentret ska öppna så jag kan boka biljetten till Paris.
Klockan sju en söndagsmorgon är torget vid katedralen fullt med folk. Duvorna pickar brödbitar och jag har redan blivit erbjuden att följa med några jämngamla killar på en whiskey, och fått frågan av en uteliggare om jag kunde avvara några cent. Han stod stel med händerna knäppta bakom ryggen och blicken fäst på himmeln när han drog en ramsa om att han inte kunde betala hyran och inte hade råd med sina räkningar. Jag var ärlig när jag sa att jag inte hade några cent jag heller.

Plötsligt inser jag att vattenflaskan troligen ligger i en låda med upphittat gods i Amsterdam, den blev kvar på tåget. Jag bestämmer mig för att ta den vägen hem när jag återvänder.

8:00, Katedralen
Gudstjänsten börjar, bänkarna är fulla. Sånger ekar mellan pelarna och prästens mässande kommer till mig i ekon. Jag plockar upp filmkamerna.

8:40, På tåget före avgång
Den planerade avgången till Paris var fullbokad, så nu är jag på väg till Bryssel, därifrån ska jag ta tåget till Tournai och sedan Lille Flandres och sedan till Paris Nord. Tre byten och tre timmar senare än planerat ska jag vara framme.

11:17, Bryssel
Belgiska pannkakor är de bästa, och efter en sväng på söndagsmarknaden är jag 500 gram torkad mango rikare. Här skulle jag kunna stanna längre, men efter en 50 minuters paus är jag på väg igen.

17:00, Paris, Notre Dame
Kvällens tåg till Madrid är fullbokade, så nu är jag 700 kronor fattigare och en biljett till Madrid giltid under morgondagen rikare. Frågan nu är vart jag hittar ett billigt vandrarhem i Paris. Först: Notre Dame. Kön in är galet lång, så jag stannar utanför. Japaner överallt. Kameror. Kameror. Turistguider. Kameror. Jag bestämmer mig för att vandra en stund, och efter en tre timmar lång promenad har jag sett kyrkor och gamla skapelser så det räcker för hela resan. Dessutom lyckades jag tappa bort Eiffeltornet två gånger.

20:00, Eiffeltornet
Musik spelas, ungdomar dansar, livet leker. Jag stannar kvällen ut.

2/8, Paris
Jag har ont av mina skoskav och begriper inte hur jag tänkte när jag lämnade mina rätta skor hemma. Sitter på Stand Art café och bara slappar. Servitrisen är bitsk och envisas med franska.

19:40, På nattåget mot Madrid
Hytten består av fyra sängar. Toaletten har gult och slibbigt vatten. Alldeles för trång, mindre än toaletterna på Ramkvillabussarna. Delar hytten med tre spanjorskor, en kan lite engelska och översätter en del av de andras konversation. Själv bor hon i Paris, men ska hälsa på sin familj i Spanien några dagar. Längre bort i korridoren hör jag finska och åt andra hållet engelska.
Fy vad vi skandinaver är bortskämda. Tåget till Köln hade ett rent fönster utåt, glasdörr till korridåren med draperier framför. Någonlunda rymliga rum. Det här är klaustrofobiskt med smutsigt fönster, en grön heltäckt tjock dörr mot gången som är skavd och sönderrepad.

Tidigare under resan har jag inte behövt visa mitt pass en enda gång, här tog de det. Jag känner mig lite tom utan passet till hands. Konduktören tvingar ut alla ur sina hyttar, tur att en av kvinnorna kan lite engelska för det kan inte han. Finländarna längre bort förstår ingenting, vi pratar lite. Alla väskor måste ut, 24 pers och ännu fler resväskor trängs i korridåren och konduktören har svårt att ta sig förbi. Men på något under lyckas han ta sig in i varje hytt och fäller ner sängarna.

Den äldsta damen i min hytt, hon måste vara över 60, har en touchmobil. Kontrasten är slående.

3/8, Madrid
Biljett till Algeciras fixad. 70 kr, mycket rimligt. Traskar runt på gatorna i Madrid och letar nya skor. Hittar ett par sandaler som låter tårna andas och skoskaven kan läka i lugn och ro.
Försöker beställa isté.

Han: xxxxx något obegripligt xxxxx
Jag: Ice tea?
Han: Icea Tae? Yes.
J: What flavours?
H: Yes.
Jag ser frågande ut.
Efter en stund håller han upp en burk.
H: Icea tae?
J: Yes. Si.
Han pekar inne, eller ute? Jag går med fingrarna i luften. Walking.
H: Ah, si si, One.
J: One euro? Det stod två på skylten.
H: Si, one. London?
J: No, Sweden.
H: Canada?
J: No, Sweden.
H: Amerika?
J: No, SWEDEN.
H: Ah, si si.

Jag borde ha lärt mig spanska också.

18:05, Tåget mot Algeciras
Sönderbränd majs. Olivträd. Höga berg. Dalar. Vi kör igenom Bodadilla, det ser mest ut som en spökby. Alla fönster är igenbommade och inte en människa syns till. Rysningar. I utkanten ligger en asfaltsfabrik, hela anläggningen verkar drivas av solenergi.

Det är tisdag idag. Tågresan var lång och tråkig. Algeciras är ganska läskigt. Det är mycket bilar, mycket folk, men ändå är atmosfären väldigt lugn. Det skrämmer mig lite. Många tittar konstigt på mig, för att jag är ensam tjej får jag höra. Känns lite ovant, men det är nog bara att vänja sig.

22:40, Restaurang i Algeciras
Jag har bestämt mig för att åka till Tanger redan i morgon. Algeciras är trevligt, men jag vill ut i de marockanska bergen och vandra så snart som möjligt. Först några dagar vid stranden i Asilah, sen blir det antingen några dyklektioner längre söderut, eller direkt till Atlasbergen.